Nej idag har det faktiskt inte alls varit en bra dag, åt mitt fearfood, höll på och börja gråta när jag såg all mat på tallriken- ville bara kasta maten i väggen och springa där ifrån. Fick en uppmaning av min behandlare som jag verkligen måste ta åt mig av nu. Jag kan inte backa hela vägen av behandligen jag har gjort, jag måste ligga snäppet före i tänkandet, jag kan inte glida bak och inte tänka alls för det funkar inte i min sjukdom. 

 

Just nu känns det som att jag har tappat kontrollen totalt, jag är rädd, osäker, gråtfärdig listan kan göras lång. Det känns som att jag har backat, att jag har hoppat två steg två backåt istället för framåt och det gör mig besviken på mig själv för jag ska ju framåt, eller hur? Inte bakåt för vad händer om jag hoppar bakåt? Jo jag är tillbaks på ruta ett där jag började och jag vill inte till nederkanten av allt men allt gör så himla ont just nu. Varför ska jag backa när jag kommit så långt, varför ska jag falla på målsnöret för att jag är rädd och velig- jag tänker inte göra det. Jag tänker inte backa för att jag inte vågar ta steget mot rätt riktning eller försöka ta överkant istället för underkant. Det gör ont jag bara säger det men vad i helvete. Jag måste göra mina livsvärderingar jag vill göra och livsmål trotts en ätstörning fast starkare som person och förhoppningsvis iallfall en svagare ätstörning- jag måste lära mig leva med skiten.