"jag skriver ett verk jag ångrar hände"
Jag vill le och skratta som "då", vara lyckigare och gladare, skippa ångest och alla tankar om allt. Jag vill inte ha tankan att jag måste planera flera veckor innan. Jag vill se allt ur en rätt synvinkel och perspektiv. Jag intalar mig att jag mår bättre än vad jag gör även om jag mår bättre. Alla tankar har förstört mig totalt, hela skiten har förstört mig. Jag ska klara detta och jag ska bevisa det på ett eller annat sätt. Jag vill vara ensam hemma, fri och inte känna mig deprimerad.
Har ni känt att ni ibland bara vill skrika ut era problem till alla ist för att säga det öga mot öga för att man inte vill börja gråta? Så känner jag, det är en jobbig känsla.
Du kanske aldrig får den du vill få men du får mig
Har aldrig varit ett Håkan Hellströmfan men hans nya album är något av det bästa jag hört från honom. Minns när jag var på Liseberg och såg Håkan. Hade liksom aldrig fått någon speciell uppfattning om honom men tyckte då han "dög" när jag lyssnade på nätet men att uppleva honom live var något änu bättre. Vad tycker ni om Håkan och hans nya album, bättre än de äldsta?
And i will leave all my troubles here
Denna vecka har jag inte haft något utväg alls, jag har fått gå efter vart enda liten punkt jag ska följa. Det tar på en så otroligt mycket. Mina tankar har bollats runt i min hjärna och jag har knappt vetat in eller ut för ångesten har tagit överhand totalt. Den finns där hela tiden och jag försöker vinna över den men den vill bara ta över mig, trycka ner mig och och vinna över mig med hästlängd. Fine for me känner jag vissa dagar men det är inte så jag egentligen vill ha det.
Även om jag har min hemliga tankebok dagligen som jag skriver i så känner jag att jag ändå inte får ut allt eftersom mina tankar är så olika från dag till dag. Men jag försöker ju för jag vill helst inte skriva något på bloggen.
Vi tänker för mycket och känner för lite
