Style Of Eye feat. Soso - Kids
Bara jag som tycker denna låten är så jäkla galet bra?! Blir inte lite pepp på att se honom på Bråvalla nu!!
faller i kraschor
När man verkligen försöker bli frisk och livet faller i kraschor ena dagen och i nån enstaka bit andra dagen. Ni ska veta att jag verkligen ger mitt allt för att bli frisk men när det kommer massa spärrar in i det hela så stannar min hjärna. Jag önska jag kunde göra allt jag ville, jag önska jag kunde äta vad jag ville utan ångest, jag önska jag kunde liksom få bara leva mitt gamla liv kanske inte direkt helt mitt gamla liv men ni fattar, endå en bit och vem i tusan vill inte det?
Det jag vill göra då som ja önskar är att liksom inte behöva tänka så mycket tex. Jag är i skolan när jag är hemma på permission och jag blir trött i hjärnar efter cirkus 30 minuter och även om jag vill vara kvar där sista 30 minutrarna så tar det emot för jag fattar ingenting och det gör så ont för ångest kommer som en stark vindpust som sveper in och inte går att hejda. Jag vill kunna sittar där med mina vänner och le och inte behöva tänka på mat, mig själv och allt som kretsar kring ätstörningen eller bli avundsjuk på alla andra som ens klarar av att ÄTA allt gott och dricka som jag äter och dricker men får sveriges jävla ångest. Jag vill kunna ta och göra allt utan ångest. Jag vill inte leva i en fyrkant full med ständig ond ångest för det gör så fruktansvär och jag vill inte vara kvar på Capio en minut längre än behövligt.
förlåt för mina opepp inlägg och klagomål men life can't be like pink everyday!
SÅ EXALTERAD att jag inte finner ord - BRÅVALLA
Jag finner inga ord, jag är så galet exalterad att jag sitter här hemma ensam och skriker av lycka. Först mina älsklingboys Ingross och Axwell, sen inte nog med det Imagine Dragons och The Kooks. HÖR NI? Det är helt flippat jag får rysningar. Är glad att jag får åka i år vilket jag inte fick göra förra året.
I år ska jag köra så så det hetar till i brasan. Så taggad!!
Ser fram emot denna sommaren 2014
en bild från förra sommaren
Trotts att allt är långt ifrån bra så ska jag ha så jäkla galet kul denna sommaren och bara leva för stunden med mina finaste och bästa vänner. Jag ska ta igen lite av sommaren 2012 och hela sommaren 2013 och dagar där emellan. Eftersom jag varken orkade göra något förra sommaren eller fick åka på festivaler så klart sommaren inte blir den bästa så därför tänker jag ta igen allt roligt jag missat trotts min sjukdom och lära mig och leva med den för den kommer inte försvinna oavsätt vad jag än gör så det är bara att vänja sig.
Denna sommaren kommer bli så perfekt. Jag ska ta studenten trotts att jag ska gå om 3an, vara med fina vänner, bästa vänner, klasskompisar, utmana mig, känna på ett normalt och riktigt liv, åka på festivaler som Bråvalla, Way Out West, Summerburst, festa, åka på roadtrips, skratta, leva och skratta lite till och i mars tar jag och två girls våra resväsker upp till Stockholm för att får se våran älskling Avicii. Jag hoppas (trotts att jag inte vill) blir utskriven från Capio och får hjälp på hemmaplan istället, kan börja lära mig leva med min sjukdom utan att falla i tusen bitar eller falla till punkt ett igen och skulle jag falla så vet jag att jag är starkare.
30 Januari 08:21
Godmorgon!
Sitter och äter en god frukost och kollar Paradies Hotel. Idag gjorde jag en smoothie med jordgubbar, kokosmjölk, kakao och en klick jordnöttsmör. Alltså det blev gudomligt.
Ska iväg till skolan alldeles strax och plugga matte, sen får jag se vad dagen tar mig till. Önskar er en bra dag iallfall!
16:17
Tog mig samman och samlade kraft för åter igen ett samtal på BUP. Trivs inte och vara där, så fort jag går in genom dörren så skriker väggarna äääätstörning. Jag får massa tankar om när jag var här och var som allra sjukast och det är ju såklart att minnena sitter i, dom kommer inte släppa på ett tag men är så trött på att gå dit och inte få någonting tillbaks, slösa 45 minuter på ett samtal och inte få någon hjälp gör ju inte att jag kommer längre precis...Gjorde precis världens godaste smoothie till mig och mammsi med blåbär, björnbär, hallon, kokosmjölk och kakao. Den blev himmelsk!
28/1-14
Var i skolan idag i nästan 3 timmar, gjorde lite skolarbete nere i stan på restaurangskolan. Fick gjort galet mycket faktiskt så jag kom en bra bit på vägen in i arbetet iallfall. Farfar kom och hämtade mig och tog en lunch hos dom och småpratade lite innan jag drog hem.
Annars idag har jag städat mitt rum behövs dock inte städas så mycket men enligt mig är det too much på golvet bara de ligger typ två klädesplagg och en tidning.
Vad har ni gjort idag?
Råg- havrekligröt med blåbärsfluff
Gjorde världens godaste gröt imorse iallfall, brukar göra den varje morgon dock blev det annorluda idag med blåbärsfluff till vilket inte va som förväntat alltså inte min grej men ville göra en ny variation och testa, är så trött på att aldrig komma på något nytt med gröt lite svårt också när jag har sån galet jäkla svår beslutångest vad jag ska äta på morgonen, ha på osv osv. Iallfall råglingegröt och havrekli med blåbärsfluff. Dock tyckte jag inte om blåbärsfluffet så det ska jag aldrig mer göra ahha
Var jag ens lyckling som jag höll på?
När man inte orkar så skriker man ut ord som sårar, som svider i hjärtat och som undras om de orden är sanna. När jag var riktigt dålig så sa jag hela tiden att jag inte orkade mer och att jag inte orkar leva men jag gjorde liksom inget åt det eller jo, jag fortsatte svälta mig själv, förstöra min kropp och bli on the ground. Men jag menar jag gick inte och tog livet av mig trotts att jag hade sjuka tankar (fattar inte ens att jag skriver detta). Jag gjorde istället saker som gjorde ont på mig själv som kommer vara mina ärr för livet.
När man är sjuk så fungerar varken hjärna eller kropp och det enda man tänker på är mat, vikt, kalorier, kolhydrater, träning, mat, vikt kalorier, kolhydrater, träning osv osv. Detta mals i hjärnan 24 timmar i sträck dag in och dag ut. Du vaknar och tänker på mat, så fort du ätit tänker du på mat, så fort du ska gå och lägga dig tänker du på mat och likaså hur du ska göra dig av med maten du käkar, hur mycket ska jag få i mig, vad ska jag göra för att gå ner mer i vikt och självklart iallfall min, bästa vän, vågen. Varje gång jag hade ätit, druckit, varit ute och gått, varit på gymmet, kräkts, kissat så ställde jag mig på vågen och stod vågen - blev jag lycklig och stod vågen + så fick jag panikångest och gick ut och gick och inte åt, kompenserade något fruktansvärt och gjorde idiotiska saker som jag inte vill prta om. Eftersom jag aldrig drack vatten så vart jag så uttorkad i hela kroppen. Fortfarande väldigt dålig på att dricka vatten men dricker betydligt mer nu än vad jag gjorde då.
Idag var bara en sån kväll då jag tänkte på allt allt jag gjort/gör, hur jag vågade, hur ont jag haft/har, hur lätt det är att trilla men svårt att ta stora kliv tillbaka, hur dum man är, vilken liar man är, vilken looser man känner sig. Alla mål man skev upp, tänkte och skulle testa. Gråter jag bara tänker på det men innerst inne vet jag att detta inte är en lycklig väg att gå och man må tycka man är svinlycklig för man lyckas hålla sin ätstörning såpas jävla glad för man gör som den säger men fråga är. Är DU glad, den riktiga du? NEJ det är du verkligen inte och man är egentligen inte glad överhuvud taget i denna sjukdom. Man mår liksom inte som fina fisken som simmar i det fina vattnet utan man ÅT HELVETE och det gör jag fortfarande.
Den enda lyckliga vägen att gå är att leva ett friskt, normalt och fint liv tillsammans med vänner, familj, släkt och du ska kunna njuta av varje bit du äter och varje droppe du dricker. Livet är finare än en svår ätstörning eller hur? även om man kan tycka för stunden att livet är så mycket bättre med en ätstörning.
Jag har än då en lång bit kvar att kriga mot och trotts att jag har kommit en bra bit på vägen så är inte min resa slut än och jag vet inte när den kommer sluta heller.
Bara ett personlig inlägg som inte är riktat mot någon annan som ska triggas eller bli arga.
YOUR MOOD
Hur mår du idag?
Sådär, som vanligt. Atomatiska tankar, tankeflöda i huvudet och ett ilande hat.
Sådär, som vanligt. Atomatiska tankar, tankeflöda i huvudet och ett ilande hat.
Vad tänker du på?
Vad jag precis har ätit, blev det för mycket, skulle jag ätit upp allt, vad kommer hända nu? Vad ska jag äta till mellis. Vad vill jag egentligen, är det så som min magkänsla säger? Cirkus alla dagens tankar.
Vad tynger dig?
Mitt liv, framkommande månader, hur kommer allt se ut sen, min rädsla, mina idiotiska tankar, mig själv.
Lyssna du på någon speciell musik när du mår sämre/bättre?
Sämre: Kent, Bon Iver och Håkan Hellström, Bastille, Ben Howard
Bättre: Avicii, Den Svenska Björnstammen, All Time Low, Panda Da Panda, Frank Ocean, The Black Keys
Bättre: Avicii, Den Svenska Björnstammen, All Time Low, Panda Da Panda, Frank Ocean, The Black Keys
Får någon person dig extra glad?
Alla fina och positiva människor som ger mig styrka och kraft gör mig extra glad, de som bryr sig och de personer jag har så himla roligt med och trivs med.
IT'S A COLD SUNDAY
Vaknade till -6°C, åt frukost och drog sedan ut i kylan för att gå till stan mest för att kolla lite. Hittade ett läppglans och en Smokey Eye Effect från Max Factor alltså en ögonskugga man kan skugga hur som heslt, mixa och trixa lite. Fick allt för halva reapriset så gick på 45:- endast.
Ska fika med finaste Ida och hennes kompis sen i stan, är så glad att hon äntligen är hemma har saknat henne så innerligt.
Föresten så förstår jag inte vad det är som händer med dig, ångest hela tiden, rädd, ledsen, deprimerad och ganska så opepp på det mesta.
nivån du ska komma till på ett normalt sätt igen = inte-fara-för-livet-nivån
Gissa vad jag har gjort idag? Var på gymmet för första gången på över ett år. Frågade pappa om jag fick provträna och se hur jag tog det. Visst man kanske inte ska lyckas första gången med träningen då det har varit det största problemet alltså övertränat som en dåre så fort pappa sa" vi ska värma upp" så sa jag "ah, i 30 minuter?". Fattade själv att det skulle vara omöjligt att börja en uppvärmning på 30 minuter men gott försök iallfall. Väl ställde jag mig på löpbandet och började gå, jag ville hela tiden trycka på mer fart men jag fick inte för pappa, jag försökte liksom höja farten flera gånger men till slut sa pappa "vi går här ifrån då, du bevisar uppenbarligen att du inte är redo än för att börja träna"
Jag vill så gärna komma tillbaks till träningen på ett hälsosamt sätt, inte träna för att hetsa och bränna utan för att jag tycker det är roligt och det har jag ALLTID tycket. Har alltid rört på mig och gillat att träna men till slut slutade träningen som ett tvång för mig att jag var tvungen att gå upp till gymmet, gå ut på promenad och springa över 1 mil. Detta är ju dock inte hälsosamt utan man ska träna med måtta och på ett bra sätt och äta normalt och anpassa maten med träningen. Dock har jag inte kommit till den punkten då jag kan hantera både mat och träning tillsammans eller bara träning eller bara mat men dit ska jag komma en dag för att bli frisk (mer hanterbar) är en lång bit att ta sig igenom och ur och ni som försår vad jag menar vet precis hur det känns alltihop.
Iallfall jag kände mig så glad när jag va på gymmet samtidigt som jag inte kunde le för jag fick så mycket flashback av allt förgående med träningen eller se alla andra stå på ett löpband i över 45 min gjorde mig gråtfärdig för jag ville själv stå där och göra likadant men hade jag gjort det hade jag fallit tre steg backåt men jag har som mål att komma tillbaks till träningen och det SKA jag göra, oavsätt om jag bar får träna i 30 min så kommer det hjälpa mig en bit på vägen för jag mår bäst när jag tränar och får röra på mig och inte på ett sjukt sätt. oj vad jag har snackat... vet inte ens om detta gav ett meningfullt inlägg.
HEAVENFRULLE
Startade lördagen med en lyxig lördagsfrukost som bestod (för min del) 0,5 dl rågflingor + 0,5 dl havrekli med björnbär och ett alldeles perfekt kokt ägg till.
PÄLSJACKA
Min gosiga pälsjacka jag fyndade på rean för 119:-
Lämnar jag mig ensam på en tyst plats, får jag nästan ta och skylla mig själv.
Mörka dagar då jag bara ser en glimt av ljuset
Vad gör man när livet känns meningslöst och hopplöst?
När man försöker dag som natt in och ut men bara ser en förändringsprocess som heter negativ
Till slut orkar man inte kämpa mot ett liv som ska levas fullt ut
Leva i en bubbla är la inget alternativ?
Men vad fan, bli bättre då? Se till att finn din lycka i livet?
Lättare sagt en gjort alltihop
Hade livet varit lätt hade jag varit närmare frisk för längesen
Men vad är det som tar emot?
Hade jag vetat det hade jag inte varit här
Jag vet inte vad lycka är
Jag vet bara vad tårar i ögonen och en käftsmäll på kinden är
De hjälper inte att du slår dig själv ibland
Men jag måste känna smärta
Vad annars.
Livet gör ont
Livet gör ont, något fruktansvärt ont också. Vi alla människor ska la råka ut för något här i livet men man kan inte veta det innan vad som kommer att ske. Men visst känns det i hela kroppen när något är fel, när saker och ting gör ont, tar emot eller bara känns allmänt jobbigt. Jag känner det tydligt!
När jag mår skit så stannar hela min värld upp, jag vet inte hur jag ska tänka eller på vad jag ska tänka, jag vet inte vad jag ska göra, ta mig till eller ska jag bara helt enkelt ge upp livet? Alla atomatiska tankar kommer och sen tänker man "vad hade varit bäst", jag gör detta för min skull och sen får man också tänka runt omkring.
Jag älskar min ätstörning trotts att jag totalt hatar den och vill göra uppror mot den hela tiden, tror ni det är lätt? Nej! Annars hade jag ju isåfall varit frisk för längesen men det gör så ont att veta att jag måste börja leva med min sjukdom om att jag kommer få dras med detta hur länge som helst och jag är inte modig nog för det, jag är så himla svag psykiskt fortfarande. jag vet knappt själv vad jag har babblat om men ville få ut att mitt liv gör ont och att jag mår rent ut sagt åt helvete. Kram fina läsare!♥♥
du tar sönder mig totalt trotts att jag älskar dig men hatar dig nog mer än vad jag kan erkänna
22 JANUARI
Vad har ni gjort idag? Själv har jag varit på BUP- samtal hos min behandlare, varit på en promenad och även tagit en sväng in till stan och shoppat lite. Jag som sa till mig själv att jag INTE får handla mer kläder, men det var lite svårt när jag hittade en jacka för 119:- på H&M kan visa er imorgon.
Annars har jag haft ångest, fuskat, ljugit, haft mer ångest, ångest och ytterligare ångest. vet inte hur jag ska döva min ångest eftersom jag inte får gå ut hur som helst heller. jag vet några saker som dövar ångesten men dock för stunden och det gör ont.
DAGENS MATIGA FRUKOST
Frukost idag bestod av 1 dl rågflingor (gryn) med ett rivet äpple, jordnöttsmör och lite mjölk + ett knäckebröd med kräftost och sylta och kaffe såklart. Riktigt gott!!
LUNCHTIME ENSAM
Dagens goda lunch- Tonfisksås med tomat, bulgur och gurka. Självklart en Cola Zero med.
upprörd eller reagerar jag bara extra mycket?
förlåt att jag blir upprörd men detta gör mig så arg, ledsen, frustrerad och så besviken på samhället. jag kan acceptera att alla ser olika ut men det är skillnad på att vara smal och ätstörd för INGEN verkligen INGEN vill vara anorektisk och sjuk i någon form av ätstörning. jag kanske reagerar mer på denna tumblr eftersom jag själv är ätstörd men sånt här gör mig upprörd. hon ser väldigt väldigt underviktig ut.
kalla det inte frisk, kalla det mer ett hanterbart liv.
kalla det inte frisk, kalla det mer ett hanterbart liv.
NEJ, även om man så skriker ut det, säger det till sig själv och till andra att man vill vara kvar i sin sjukdomen så vill man inte det. att leva med denna sjukdomen kräker mycket tid och arbete och det tar så otroligt mycket på alla krafterna du försöker ge till stå mer stadigt på benen. i en ätstörning gör verkligen allt ont det gör ont att vakna, äta, inte äta, röra på sig, bara att vara vaken sin vakna tid på dygnet, nätterna osv. det är sant att allt gör ont för allt har ju en mening det är inte för intet man går ut och kompenserar med maten, det är inte för intet man inte kan sova om nätterna när man grubblar och funderar över mat hela tiden om vad man ska äta och hur man ska göra det osv, det är inte konstigt heller att det inte gör ont att äta för även om man är så sugen att man skulle kunna dö så kan man inte för man måste tänka på ätstörningen. man matar i princip ätstörningen genom att göra det som den vill och säger åt dig. kom ihåg att "du är inte ätstörningen".
hur mycket man än vill påverka sin sjukdom så är det så svårt för har man väl fastnat och hamnat i denna cirkel så är det så svårt att dra sig undan. för vissa är det lättare än andra men det är inte enkelt. jag är stolt och glad för dom som är friska och kan leva men just i mitt fall så är jag varken frisk eller kan börja leva ett hanterbart liv. det jag vill kunna göra mer är att faktiskt kunna börja leva ett mer hanterbart liv eftersom jag säkert alltid kommer bära med mig min ätstörning, jag måste börja leva med den och inse att jag faktiskt har mina dagar då allt är sämre än andra dagar. för så tror jag att det kommer bli efteråt när man är mer på benen.
jag tror iallfall att man måste våga och lära sig att leva med sin sjukdom, för man kommer hamna i svackor då man inte vill äta, eller vågar och safear och så är man tillbaks igen. man måste tänka en extra gång vad gör jag nu, varför gör jag detta eller hur ska jag istället göra för att det ska bli enklare.
är det någon som håller med och kan relatera sig till detta att det ligger något i det?
#
den som gråter, gråter inte för att den är svag, utan för att den har varit stark för länge.
TORSDAG
sitter och äter min standardfrukost ett ägg och 1 portion gröt med rivet äpple, kanel och mjölk, utmanade mig med jordnöttsmör på också, inte så farligt kanske.
ska till skolan idag kl 10 och plugga matte. sen direkt efter ska jag på ett samtal med skolan vilket komma göra mig skitstressad efteråt eftersom vi säkert har planerat något nytt som hänga kvar i mitt huvud tills det är över.
ska käka lunch på stan idag med en vän, och vet ni vad? jag är skitnervös för att käka min lunch idag ute. vet inte hur jag ska tänka för det ska gå bättre:( förslag?
Fortsätt, när mörkret kommer och allt gör ont
14 JANUARI -
jag gick den vanliga vägen, satte iPhonehörlurarna och gick i normalt tempo bort mot det behagliga stället. det dunkade nervösitet i huvudet på mig och jag höll på att börja gråta för jag hade sån ångest efter dagens lunch. väl framme bestämde jag mig för att andas ut och ta ett djupt andetag, jag öppnade den tunga dörren jag knappt orkade få upp innan.
jag gick fram till sjuksköterskan och sa "Felicia" hon svarade "varsegod och sitt ner, hon kommer snart". jag väntade tills hon kom. jag tittade mig runt omkring och allt kändes som likadant fast vädret var annorlunda. hon kom tillslut och sa att vi går in i rum 7, det kändes bekant men jag ville inte minnas alla rummet jag suttit i och gråtit i. jag fick inte ritktigt ut det jag ville prata om jag fick mest ut av det som hänt under tiden vi inte träffats. allt kändes stelt, jobbigt och tungt. jag ville bara gå där ifrån och liksom störtlipa för tillståndet från då och nu är inte densamma trotts att jag har långt långt bit kvar att fightas mot. men något tog emot men jag vet inte vad det var för jag kunde inte berätta eller förklara allt. när jag väl berättade och förklarade så fick jag inget gensvar.
jag gick ute genom dörren fort som tusan och sa "tack så mycket, hejdå". satte tillbaks iPhonehörlurarna med en lite sådär deppmusik och pallrade mig hemmåt med mod.
FAQ
hur blev du sjuk? liksom hur startade det och när gick det över gränsen?
Allt började tidigt innan sommaren 2012 då jag åt dåligt, drog ner på maten, kolhydraterna. jag har alltid tyckt illa om mig själv så länge jag kan minnas och jag har aldrig haft en bra självkänsla eller självförtroende. jag tänkte inte mer på detta för jag visste inte vad egentligen detta innebar för konsekvenser men iallafall så blev jag räddare för mat ju mer tiden gick, ångest och oro över vad det blir för mat. jag fortsatte i mitt spår och in på vintern, juletider och början på januari så blev allt värre, mycket värre jag kanade ner så mycket i vikt, min puls blev svag, hela jag blev svag som en död människa som släppade sina ben för att ta sig framåt men jag kämpade endå för jag ville endå längre ner. det känns så som att mitt hjärta inte orkade ge mig luft eller kraft längre. jag frös varje dag och jag var tvungen att träna hela tiden (alltså mer träning, ingen mat). in på februari så upptäckte mina föräldrar mer och mer vad jag höll på med. det tog kontakt med en ätstörningsenhet men de tog inte emot mig (tänker inte gå in för varför), den enda vägen var BUP just då, de tog in mig fort ochho det gav mig matschema, de syftade bara på vikten och det ville BARA få upp mig i vikt, inte jobba med mitt psyke som totalt var/är fortfarande förstört....tiden gick, jag mådde åt helvete kan inte ens beskriva. i augusti förra året kom jag till behandlingscentret i Varberg sen dess har jag varit där och är fortfrande där nu fast med växelvård.
hur såg din behandling ut innan du kom till varberg?
Jag gick på BUP innan jag kom till Varberg annars ingen behandling så.
vad är det för behandling du går? hur funkar det med skolan
Det är en behandling för alla ätstörningar, behandling är i snitt på ca 6 månader och uppåt, behandlingen är i tre steg först kliniken, uppföljningen/eller lägenheterna där man gör i princip allt själv. uppföljningen och lägenheterna är eget ansvar, ingen personal som är med en dygnet runt.
jag blev sjukskriven från skolan maj förra året och är fortfarande sjukskriven. får där av gå om lite av 3an på gymnasiet. när jag är hemma på permission så är jag nån timme i skolan för att ta igen lite jag missat från förgående klass (2an). jag orkar inte så mycket än så nån timme räcker gott och väl för mig att vistas i skolan.
Vet du hur länge du ska vara i Varberg? Bästa resp sämsta med deras behandling?
Jag har ingen speciell satt tid än, är inte redo att ta farväl än...men än så länge har jag varit där i 21 veckor.
Bra med behandlingen är att dom försöker gå in på grund och botten varför det är såhär och varför du tänker si och så, de släpper inte ditt tänk innan du själv har svarat, det är tre steg vilket jag tycker är skitbra man behöver eget ansvar efter kliniken kunna ta mer hand om sig själv, sin behandlare man har samtal med 3 ggr i veckan försöker hjälpa en med sina problem/svårigheter som man vill få hjälp med och bli av med (kanske inte helt men endå en bit på vägen), de är mån om en.
Det sämsta med behandlingen är visa regler, jag förstår att regler är till för att följas men ibland kan det bli till punk och bara idiotiskt till slut, personal och behandlare säger att ALLT är säkerhetsbeteenden så fort man gör eller gjort något villket det INTE alltid behöver vara, förstår ni vad jag menar?, visa personal kan inget om ätstörning över huvud taget behöver man hjälp så kan de bara gå förbi eller fråga vad det är och sen gå (absolut inte all personal, en enstacka bara). annars är behahandlingen jättebra! ångrara inte att jag tog mit mod att söka hjälp på ett av nordens bästa behandlingshem.
har du några framtidsdrömmar/ planer?
Jag skulle vilja åka till Australien, först resa sen skaffa mig ett jobb där nere inom restaurang/barista. vill också åka till Indien, verkar hur fint och häftigt som helst.
Vilka husdjur har du haft och vilka har du?
När jag var liten hade jag en svart katt och en svart kanin men nu har jag inga djur, är ingen djurmänniska.
Vad gillar du för musik?
House och indie, min spellista kan tala för min musiksmak (LIVE THE FKN LIFE)
Hur skulle du beskriva dig själv med tre ord?
Ärlig, envis, kort stubin
Din favoritdryck på morgonen?
Kaffe.
Har du någon fobi?
Mörkrädd, delvis mat.
Vad är ditt drömjobb?
Har inte hunnit tänka det steget än vad som är mitt drömjobb, kanske jobba på en stjärnkrog någonstans.
Vem är den snyggaste kändisen?
oj bra fråga. vet inte finns många snygga men gillas DJ:s? isåfall Martin Garrix.
Din favorit låt?
Oj svår fråga, finns så många bra låtar men skulle nog säga just nu är jag fast för denna Scott James – My Road
Favorit film?
Har ingen favoritfilm, kollar mest på serier och Paradies Hotel som just nu går på tv.
meningar som skär
"när du blir utskriven här ifrån så kommer du inte vara helt frisk" och "du kommer aldrig bli helt frisk från din ätstörning". De där två meningarna skär så hårt i såret att jag bara vill slå sönder mig blå. orden gör så ont att höra. jag vet att jag inte kommer bli frisk och det är fel att använda ordet frisk. när jag blir utskriven från Capio så kommer jag bara ha kommit en bit på vägen, jag kommer inte vara helt frisk men jag kommer att få leva med min sjukdom och måste hantera den på bästa sätt när jag väl lämnat Capio för att sen tillbaks till ett normalt liv. kanske inte det liv jag hade innan för det kommer jag aldrig få för sjukdomen har förändrat mig så fruktansvärt mycket både positivt och negativt.
jag får tänka mer innan jag gör saker, innan jag var sjuk kunde jag bara göra det utan att riktigt fundera. jag vill såklart återgå till mitt liv jag egentligen vill ha och det liv är att ha kul, umgås med familj, vänner, åka på festivaler, gå ut och äta, träna, göra spontana saker, äta saker utan att få ångest osv.
Listan kan göras lång med vad jag vill återgå till och koppla mitt liv till och jag vet att jag måste börja inse mer nu att jag Måste börja leva med min sjukdom annars kommer jag inte komma någonstans i livet.
Är det här plus size H&M?
oavsätt hur du ser ut så är du fin som du är, oavsätt vad människor tycker om dig så är det antingen avundsjuka som speglar eller bara dåligt självförtroende själva. visst det är svårt att acceptera sin kropp, jag vet! men att ma sätter in en "plus size" modell som INTE ens är plus size i h&m tidningen gör mig så äckligt jäkla förbannad.
11/1-14
tack för era kommentarer angående frågan. jag läste igenom och tänkte vad kloka ni är som vill så himla gärna mycket mot det friska livet, det gör mig jätteglad! klart man vill orka leva, äta gott med familj och vänner, kunna sitta där och avnjuta något gott för att man vill och för att det tillhör livet att kunna leva och inte tänka på kalori in och kalori ut för det tar sån fruktansvärd onödig tid på vardagen och det provicerar psyket så mycket också.
det verkade som att ni allra flesta står vid ett vägskäl och inte riktigt vet vart man ska men trotts att man står där vi vägskälet och ska bestäma sig om man ska gå mot det friska eller mot det sjuka så finns det ändå bara EN rätt väg att gå för både jag och ni vet att man är inte lyckligare som anorektisk och man är deffinitivt inte klokare i huvudet av allt dumt man gör. man går och bär på en så tung oro, ångest och funderingar som väger så tung att man till slut rasar samman och inte ens kan hantera allt detta själv.
jag är nog inte ensam om att känna att man gör den jobbiga vägen tillbaka för alla andra och inte för sig själv och det är en stor punkt i det hela, att man MÅSTE göra det för sig själv inte för alla andra (det kan vi ta en annan gång). Alla ni har så mycket mer att komma med i livet än en ätstörning. ♥♥♥
EN LITEN FRÅGA TILL ER
Vad är det som för er samman till att vilja bli mer hanterbar och frisk från eran ätstörning eller står ni fortfarande och vacklar fram och tillbaks om man ska gå mot det fortsatta ätstörda livet eller mot det friska livet?
Kommentera!!!
≤
#136
imorgon åker jag tillbaks till Varberg efter att ha varit hemma i över två veckor. har haft så himla kul hemma denna omgången. har verkligen utmanat mig och verkligen skitit (kanske inte skitit helt) men jag har försökt att göra saker jag egentligen tycker är roligt och om jag inte har orkat vissa dagar så jag har faktiskt accepterat det att min kropp inte än är i balans. hade en galen kväll i lördags och efter den kvällen känner jag att ja att jag ska seriöst inte dricka en droppe alkohol mer på fest hahah kommer hålla max 2 ggr då jag är ute.
ska hem igen på fredag så blir kvar 3 dagar på capio sen är jag hemma tre hela veckor. nervöst, spännande och läskigt.
Kommentera och fråga mig vad ni vill!
#134
ångest, stressad, orolig, sprängande huvudvärk, illamående- så kan jag la sammanfatta lördagen en så länge.
ikväll blir det utgång med besti, kusse och hans polare. förkrök i stan sen bränner vi upp alla pengar på hotellet idag. har tänkt att skita i livet för några timmar och bara supa mig ja, vet inte vad. (ta det lugnt mina vänner, jag ska ha kontroll). det är RnB och house- night så det passar alldeles perfekt att gå till hotet idag.
HUR MAN ÄLSKAR SIG SJÄLV
läsvärdigt
jag faller ner på knä och ger mig själv en klapp på käften
när man inte orkar ta hand om sig själv och man faller på knä varje kväll och ger sig själv en klapp på käften för man är så svag att man inte orkar med sig själv. men när varken du eller jag ger med sig tillsammans så är det så svårt att kämpa. man kan inte kämpa själv, man måste kämpa två för att vinna elendet.
jag känner mig som en dålig människa som inte visar något eller som inte ger med sig något, men vad ska jag göra när jag hatar mig själv så jävla mycket att jag skulle kunna dö för att bli bukt på mina problem, men hade det varit enkelt hade jag aldrig varit på ett behandlingshem och jag hade inte heller ätit tabletter och inte heller kämpat ihjäl mig för att vinna mot något dödligt. jag behöver positiva intryck, styrka, motivation och positiv feedback. varför ska jag hela tiden gå runt och tro att jag orkar allt när jag inte gör det. jag är helt död efter att liksom bara kantats med människor på stan i 40 min och jag vill inte ha det så, jag blir bara trött av att umgås med människor för mitt psyke klarar inte av allt än det är fortfarnade förstört och rubbat.
jag är inte redo än att ge all min kraft för ett normalt liv för det är jag inte van vid än, jag är inte van vid att leva normalt eftesom jag har så länge levt ett ohälsosamt liv och vem i hela friden vill leva ett ohälsosamt liv med dåligt förhållande till mat, träning och ett oacceptabelt beteende?
det är när människor går i tusen bitar som jag också går i tusen bitar för jag mest vill hjälpa andra i förhand och skita i mig och jag får släppa det. jag måste börja tänka på mig nu och ta andra lite svagt vid sidan om för annars kommer jag aldrig att klara och orka ta mig upp till ditt jag vill och en gång var innan.
#133
fan i helvete vad livet är komplicerat och jobbigt
2014
firade in de nya året med massa vänner. vi var på en hemmafest i göteborg, käkade, drack gott men kanske några drinkar för mycket. jag hoppas på ett bättre år än vad 2013 var, jag vill kunna leva lite bättre och må bättre. tänker fortfarande ta dagarna som den kommer och inte anstränga mig allt för mycket för bakslag. hur var eran nyår, hade ni det bra?
