30 september - kan inte fatta att september redan har kanat förbi och att det imorgon är 1 oktober. 

idag har det inte hänt så mycket, hade taktila och mindfullnes har varit så otroligt trött så har verkligen tagit vara på vart enda tillfälle för avslappning. vi hade matprat med kockarna i köket om vad vi ville ta upp och prata om och om kockarna kunde göra något åt det. 

 

har varit så fruktansvärt trött idag att jag trodde jag skulle svimma ner på marken för jag vad så trött och yr i huvudet. har även en jäkla huvudvärk som förstör. ska snart ner och äta kvällmellanmål, tror det blir avokadomacka.

 

ikväll ska jag och resten av familjen på bio, runner runner heter den och verkar faktiskt grymt bra. ser fram emot en fin kväll med familjen innan jag drar mig mot Varberg igen.

jag försöker göra en förändring just nu som är tuffare än någonsin, jag står och pendlar mellan att vilja göra en förändring eller inte göra. jag vet att jag måste göra en förändring för att må bra men det är så mycket som gör mig svag. starka ord som skär in i mig som förstör allt, samhället och jag själv. jag mår inte bra och jag är så obehaglig i den jag är.

 

jag mår sämre för varje dag som går och det känns som att jag inte gör ett skit rätt utan bara fel men man måste må dåligt för att lyckas och misslyckas man så mår man bra men det hjälper inte hur mycket jag än försöker säga till mig att du är inne på rätt spår, fortsätt som du gör men så är det såklart något som kommer imellan som förstör mitt peppande, min styrka och motivation. jag vet det låter sjukt men så är det. som jag sagt innan så vet jag att det jag går igenom inte är en enkel match, det är rent ut sagt fy helvetes jobbigt och ibland finner jag liksom inga ord till allt det här. 

hann inte komma innanför dörren eller in till mitt rum innan tårarna kom, jag vet inte varför men allt kändes framförallt så rörigt i mitt rum och tvångstanke som jag har att allt måste vara perfekt och på sin plats i mitt rum klart man bryter ihop då + att det var så omtumlande att komma hem jag är inte van vid detta trotts att det är mitt riktiga hem där jag ska bo några år till. men varberg är än så länge mitt hem och jag har vant mig nu att det är här jag ska vara ett tag till men sen så ska jag såklart lära mig att leva normalt i mitt riktiga hem vilket jag gör på mina permissioner. 

 

det har varit en grymt jobbigt kväll men jag räknade inte med något annat, tog iallfall en cykeltur till maxi och handlade en tidning och köpte även den nya loka pepparkaka, så galet god. rekommenderas. skönt och bara få komma ut och ta eget ansvar denna kväll. 

om nån timme kommer mina föräldrar och hämtar mig. mitt matschema är planerat till prick denna helgen och jag vet att jag kommer ta med mig capio hem pga av osäkerhet hemma. men jag har som inställning att lyckas och om jag misslyckas så får jag göra det för det kan inte gå spickrakt fram första gången.

 

jag har en del planerat till helgen ska på bio med familjen på lördag, träffa fina och saknade vänner/släkt och bara landa hemma och känna att det är här jag egentligen hör hemma, det är här jag ska vara när jag är frisk och allt är i sin ordning. 

 

förra helgen fick jag köpt mig ett par gosiga mysbyxor. älskar färgen!
då var det torsdag, inte direkt min favisdag men det vet ni nu i detta laget. imorgon åker jag hem på permission fina föräldrar kommer och häntar mig stax efter mellanmålet. ska bli så skönt och komma hem men samtidigt svårt, jobbigt och påfrestande. säger inte för mycket men jag ska lösa detta

vi har precis gjort geléljus. jag gjorde ett havsljus med fin sand från Varbergs hav och snäckor, dock blev ljuset förstört med alla bubblor i men roligt var det att ha något och göra en tråkigt kväll.

 

en av personerna som jobbar här sa något väldigt bra idag att livet handlar om möte och upplevelser. 

man möter motgångar i livet som kan bli ett helvete men i och med mötet så upplever du även. så trotts att man tror livet är ett helvete och att man aldrig kommer ta sig ur något eller klara något i livet så kommer du uppleva så mycket framgångar som är styrka och lycka.

idag är inte det verkligen inte min dag. oron i kroppen sitter i sen imorse, ångesten är skyhög. det placerade mig i idag i lilla matsalen för att det skulle komma en ny patient och det vet att jag inte är redo en för egen ansvar utan personal och jag får bara mer panik av att sitta ensam åh äta och vad var det jag sa, jo panik fick jag. gick fram och tillbaks i korridoren och bara grät och grät bad personalen komma och jag sa att jag klarar inte av ensamheten och det egna ansvaret finns inte än där hos mig men jag sa att jag ger denna dagen en chans. 

 

jag är en sån person som inte riktigt tar tag i det utan går och grubblar ska jag ska jag inte om och om igen och det är något jag jobbar mycket på här. här MÅSTE jag be om hjälp av personal och det är inte alltid jag gör det och det är också jobbigt för mig för att jag går och håller allt inombords, är ni med vad jag menar? jag vill prata med personalen för att kunna handskas med mina tankar som far i mig men det är rädslan som tar över.

idag är allt bara fel, kan gråta så fort jag bara tänker på det som tyngerm ig idag men orkar inte gråta, orkar inte visa hur jag mår. vill vakna upp och känna mig starkare än någonsin, vara fri från allt men jag vet att man kan inte bli helt från det och det skrämer mig änu mer för jag vill inte leva med dessa ständiga tankar hela livet det tar upp en hel dag liksom att gå runt och tänka på fel och brister.

 

tex. var inne i ett omklädningsrum idag och ville seriöst ut där ifrån snabbare än blixten, jag mådde så dåligt att ögonen blev tårfyllda. alla tankarna bara snurrade omkring i huvudet och jag fick ingen ordning på dom. tankarna var inget positivt utan bara negativt. skitsamma!

 fick detta fina hansbland av min kära mamma och pappa. det står du är aldrig ensam, alltid älskad och skapad för stora ting. så fint med en ängel i och en lite längre kedja♥♥

jag är livrädd

jag är dödsrädd

jag är rädd för att ha misslyckats

jag är rädd för att lämna tankarna

jag är rädd för att ett nytt liv

jag är rädd för att jag inte vet vilket håll jag vill åt

hade ett familjesamtal med min behandlare och föräldrar så vi kom fram till att jag får vara hos dom i helgen men äter alla mål här på kliniken. vi bestämde i samma veva att åkte in till stan och kollade runt lite, köpte ett par gosiga färgglada mjukisbrallor + att jag fick världens finaste halsband av dom som jag ska visa er imorgon. trotts min fruktansvärda ångest så har jag haft en fin dag med mamma och pappa. har verkligen saknat dom något enormt!!

ärendeturen idag gick till Coop, de flesta här hade saker det behövde där och jag skulle även hämta ett packet som hade kommit från weekday. beställde en sweater och ormmönstrade tight, nöjd!

besked efter besked, känns som att jag knappt hinner landa innan jag får all information efter mig. V.29 åker jag hem på permission, hem till min egna stad, min familj och mitt egna rum känns skönt men jag är så jävla rädd!!

 

min behandlare kom in och sa att han har planerat för uppföljingen steg 2 men jag är inte redo för det än jag är inte redo för att lämna kliniken med all personal för jag behöver stödet men vi pratade bara och det var inte nu han menade men man blir ju fortfarnade livrädd för nya steg och utmaningar men jag har hjälp hela tiden på vägen och det är okej att vara rädd för det är inget enkelt jag går igeom och det SKA inte vare enkelt heller, iallfall ska först om några veckor bara få gå ut dit och testa äta med dom andra där och se hur det går och ta eget ansvar och jag vet nu att jag är INTE redo för det men det är som sagt om flera veckor. jag hatar att veta i förtid och planera men det är så livet är man måste ha planer med allt.

 

frukosten gick åt helvete, lunchen gick åt helvete. hela min överkropp skriker efter ett stopptecken som kan stoppa allt inom mig på minuten men jag vet att ångesten är bara en engångsförtelse som går över efter ett tag. alla dom där psykologiska tankarna om självkänslan förstör mig jag får inget stopp på det och det går inte direkt in och ut igen utan det går verkligen IN och det måste jag jobba med att stoppa.

 

gick precis ner till havet med en patient och ställde oss vid klipporna och bara skek ut alla problem mot havet, så skönt att bara få skrika ut aggritionerna man har inom sig det borde ni testa för det känns skönt efteråt. 

en dag på gruppen så frågade de personer som har gruppen såhär "om ett mirakel skulle ske och du vaknade upp helt frisk, hur skulle det kännas?"  

 

det var en ganska stor fråga vi fick fundera över och har funderat på den nu och om jag vaknade upp helt frisk så skulle det kännas underbart. inte vakna med ångest, tryck över bröstet som om någon har lakt världens tygsta sten på bröstkorgen, paniken som uppstår ibland, rädslan, fobin, kontrollbehovet, tvången, beeteerna. allt bli fri från detta skulle vara så galet skönt men det är en procces som aldrig bara skulle ske mirakulöst att man bara blev frisk över en natt, det krävs styrka mod och tålamod i denna sjukdomen men det hade varit något att få bli utskriven och veta att man är frisk.

hur har eran dag varit, har den varit bra? själv har min dag varit väldigt påfrestande det har tagit mycket på psyket. höll på att falla ner till en mycket dålig vana men jag blev stoppad en gång andra gången sa jag till mig själv "vad håller du på med, sluta du vet konsekvenserna och du vet hur dåligt du mår över det" så jag gick ut tog lite luft. 

 

vi hade gruppen idag, vi fortsatte jobba på att vilja förändra dock vart det upplagt på ett annat sätt. vi pratade om konsekvenser som faller in när man ska förändra något stort, man vill upp på  toppen och ner för att glömma/gömma det negativa bakom sig men såklart så finns det hinder på vägen men vad kan man tänka för positivt som gör att det negativa försvinner? mycket intressant och lärorikt inslag. alltid lika jobbigt att gå till gruppen för vi pratar om så känsliga grejer och folk tar upp om sånt som både berör och är nyttigt att lyssna på.

när ska jag ska jag känna något utan den där ångesten, det tunga trycket över bröstet, sömnlösa nätter osv osv. samtidigt som jag gillar att leva såhär på något sätt så hatar jag det, jag fkn hatar det att må såhär dåligt och inte hantera det.gick ut på en promenad för att rensa tankarna, satte i hörlurarna och  gå ut mina aggritioner och min ångest. det blev bra för stunden men när jag väl kom in till "helvetet" igen så blev att så mycket jobbigare igen. i hate my life!

fick äntligen träffa min goaste och bästa älsklingar som jag har saknat dom. mindre kul när det åkte hem hade gärna velat att dom skulle stanna här längre. 

 

annars utöver besöket har det varit en galet tråkig dag, har bara suttit på rummet och lyssnat på bon iver, tagit långa stunder med att bara funderat men har inte direkt fått ut något, rökt i det fina höstvädret, hann iof med en promenad längst havet och även fått ordning på all den smuttsiga. vad har ni gjort idag har ni gjort något speciellt?

var ute förut på en 15- minuterspromenad med personal, gick strandpromenaden fram och tillbaka å bara andades in havets vind och doft, ni anar inte vilken frihet att bara få gå ut 15 minuter längst med havet. 

fy vilken jobbig dag det här har varit. vet inte hur jag ska förklara allt men det är tufft och jobbigt här. jag försöker ta mig igenom varje dag med ett litet leende på läpparna som inte ens borde vara där. men jag ler för att dölja för dom andra att jag inte har det jobbigt och svår dag fast jag har det alltså ett fejkat leende som är tryggt där hos mig.

 

ingenting här är som på en räls, personalen sa precis det till mig att det är inget lätt de du går igenom och det ska INTE vara lätt heller. jag trodde bara jag skulle få vara här i nån vecka så vart allt bra och jag var frisk men så enkelt var det inte.

 

jag vill att ni fortsätter kommentera bloggen, läser, ställer frågor och säger till om det är något annat ni skulle vilja jag skriver om i bloggen. tycker min blogg känns så tråkig och oinspirerad men det är såhär min blogg är så ni får ta det. 

tänkte svara på några frågor som jag har fått in i bland mina kommentarer

 

vart skulle du vilja resa?
vilja resa tillbaks till mitt favoritland Italien, sen vill jag upptäcka det häftiga med Australien, mina föräldrar har varit där och det är den bästa resan de gjort. vill även resa runt i olika stater i USA

tränar du något?
jag tränar på gym men just nu tränar jag ingenting sedan 5 månader tillbaks

jag är inskriven på ett klinikcentrum, mer vill jag inte säga

som jag skrev överst, just nu bor jag här i Varberg tills så länge det beräkas ta med allt, kan inte säga exakt men det är flera veckor iaf men som ni kanske läst i bloggen så vill jag inte riktigt gå ut med allt, men känns som att ni som läser ändå kan förstå något, eller??

 

 

jag tar alltid med mig något bra efter samtalen med min behandlare. idag berättade han om varför det är så viktigt att äta på just den tiden vi har här alltså 15-30 minuter. jag fick verkligen en tankeställare i o med mina fobier och tankar.

 

imorse hade jag taktila, städade, samtal med behandlare. får se senare vad dagen tar mig vidare ska nog ner och pyssla lite med saker jag påbörjat, annars skiner solen över Varberg idag vilket är underbart efter all detta regn. september är ingen rolig månad, det är så kallt, regnigt och mörkt ute riktigt trisst!

 

idag har jag varit här i exakt tre veckor och jag känner hur allt bara blir jobbigare och jobbigare. jag har så svårt att hantera mina tankar och jag vet inte länge hur jag ska gå till väga. har även blivit av med sittiden och fått 15 minuters utevistelse= ta en promenad med personal första veckan, bättre än inget.

 

har haft "gruppen" som det kallas. temat idag var förändring. ett mycket lovande och behövligt samtalsämne att ta upp hur vi vill förändra allt, hur vi ska gå vidare med allt och kämpa vidare, släppa allt det yttre motivationen och istället blicka på den inre motivationen som håller oss vid liv till att verkligen vilja hitta vägen tillbaka. imorgon är det onsdag, har mycket på schemat som ska både göras och fixas.

fy helvete vilken morgon. jag hatar att se dom där siffrorna varje måndag som ger mig panikångest/panikattacker. att liksom stå där och bara kolla ner, rusa ut genom rummet och sen låta tårarna falla det är så fruktansvärt.

 

att man utsätter sin kropp för detta, att man har utsatt den för detta överhuvudtaget tar tid att smälta, tid att stabillisera och komma igång. rädslan för allt blir inte mindre den blir bara större åh större ju längre det går. jag hatar att man sitter hos sin behandlare varje måndag och han frågar "vad tänker du?" ja vad ska man säga, jag tänker inte alls klart jag tänker bara hur fobin växer mer åh mer och hur mycket jag vill fly. jag sa att jag bara vill här ifrån och åka hem och avsluta allt men han tillät mig inte det.

söndag= ångestdag. man går och grubblar på allt och ingenting, tankarna får komma fritt och gå hur dom vill i hjärnan för jag kan i vilket fall ändå inte hantera dom. det märks att jag är stressad för vilan har inte alls gått något vidare, mycket håravfall, svag, tryck över bröstet och orolig. men det är så söndagar brukar se ut nu för tiden.

 

imorgon är det måndag vilket innebär att jag inte längre har upplagd mat utan jag börjar lägga upp maten själv.
nervös? det är bara förnamnet! 

 

 

 

personalen gick förbi knackade och frågade hur det var. jag pratade en lång stund om hur jag kände och en sak som lättade lite på det hela var när hon sa "man kan inte älska någon annan fören man börjat älska sin själv"och det stämmer, det kan man inte. man måste älska sig själv först innan man kan visa all sin kärlek till någon annan.

ett par förflugna ord kan sättas starkt i hjärtat

det känns som en våg som strömar över hela kroppen och du blixtrar nästan till när du hör orden

du vill inte tro att dom är sanna men innerst inne vet du inte vad som är rätt och fel

att höra att dom är fel gör dig på bättre mod men att du inte inser det gör dig bara svagare och svagare

man måste kämpa för två men när man bara orkar kämpa för en så tar din tunna själ över

ord som stärker dig är borta

dom stärkta orden du vill veta är svåra att ta in men det är dom du vill ha 

det är dom orden du vill ha medfölj av

 

jag sitter runt det största bordet, längt ut brevid kanten där alltid personalen brukar sitta. jag börjar bli stressad så benen under bordet börjar hoppa upp och ner, jag ville ignorera allt som fanns i rummet och bara ha fokus på mitt men det vart svårt när stressen kom. stirrade ut genom fönstret, kollade på klockan och anslagstavlan. inget blev dock bättre för jag vet att jag aldrig har någon utväg

 

jag kände hur tårarna kom dom kom som en jäkla flod. hela min kropp bara skakade, min hand blev darrigare än någonsin och jag kämpade flera gånger för att få in det men det gick inte på första försök. jag satt verkligen där och bara pinde och tillslut när jag var klar lämnade jag rummet och kastade mig i sängen och fick kämpa för att tårarna skulle sluta. personalen här är så omhändetagna, de bryr sig verkligen och vill alla väl, ger en kramar, pratar med en och knackar på dörren och ville bara se hur det var. allt sånt uppskattas verkligen till max när allt blir som autobahn i huvudet.

 

jag får frågor daligen som trillar in hit och dit om vart jag är och vad det är för behandlingshem jag är på. jag hade lätt kunnat skriva ut det här och förklara för er men jag vet inte om jag vill gå ut med det här även om jag skriver att jag är någonstans och får behandling.

 

syftet med bloggen just nu här är att jag skriver av mig hur jag känner, tänker mår och att jag vill dela mina dagar trots att ni kanske inte förstår vad problemet är. jag vill känna att bloggen är öppen fast jag inte har tagit del av problemen. jag hoppas ni är fullt förståeliga i det och att ni får självklart jättejättegärna fråga vad ni vill. är ni med vad jag menar?

ny vecka, ny dag nya tag att arbeta sig framåt och skapa nya mål. det spelar ingen roll om jag mysslyckas med målen för den biten kommer då jag lyckas. fick tillbaks min nyckel idag så ett mål avklarat och ett steg närmare framåt.

 

hade samtal med min behandlare och varje måndag som ni vet så lägger vi upp ett behandlingsprogram där vi sätter upp lång och kortsiktiga mål. mina långsiktiga mål har inte förändrats men mina kortsiktiga mål för denna veckan blir stort. jag hoppas att vi kan hitta några bra medel för att få bukt på dom svaga och negativa styrkorna och hitta dom positiva men det kommer självklart inte bara ta denna veckan det kommer ta längre tid men det bästa är att få med sig verktyg från en expert som jag kan ta med mig och jobba med och tänka på.

Varber bjuder iallfall på riktigt fint väder denna eftermiddag trotts all blåst, skulle tydligen bli upp till 20 grader imorgon om prognosen vill säga stämmer.