jag är nu inne på min behandlingsvecka 8 och 47 dagar om man ska vara exakt. jag är stressad som F-A-N hela tiden och det är så mycket som oroar mig och jag kan sätta exakta ord på vad det är men inget jag tänker gå ut med här. veckorna flyger förbi likaså dagarna som ett flygplan typ. jag är rädd att tiden är väl inne och att jag knappt kommit hälften med det jag har velat, jag kanske behöver ta steget mot eget ansvar nu för att gå mot rätt riktigt istället för att stampa på samma mark i flera veckor, jag vet inte? för jag känner mig som sagt inte redo än men JAG VET att jag kanske måste göra det för att kunna förändra och för att gå vidare i min behandling. 

 

pratade i telefon med farmor idag, det kommer och hälsar på mig på fredag förmiddag ev. sen kommer moster på lördag och mormor och morfar på söndag om jag orkar och hur mitt mående är. jag blir väldigt trött av att ha besök än så länge men som sagt the real life väntar.