jag låg och funderade igår kväll länge att jag skulle ge upp och avsluta min behandling, åka hem några veckor och rensa tankarna från allt och lämna denna instängda miljö. jag pratade med min behandlare om detta och han frågade mig några ledande frågor som han visste svaret på men han ville ändå få höra dom från mig, jag svarade och detta ledde då till att jag kan INTE ta en paus från min behandling för att jag vet vilket helvete jag skulle komma tillbaks till och hur dåligt jag skulle må (vilket jag redan gör) men jag fick inte alltså det var verkligen en blankt nej att han inte ville jag skulle avsluta min behandling. min behandlare vill mig så väl och vill verkligen att jag ska bli frisk och jag ska inte vara här en dag längre än jag behöver och det är jag fullt medveten om men när man varken vet om man vill vara här eller hemma, vad ska man då göra?

 

jag ska åka hem på söndag, en veckas permission och då ska jag verkligen ta reda på vad som får mig att vilja fortsätta denna kampen mot ett frisk liv och verkligen se det riktiga liv som jag har framför mig. men när man ligger och vrider och vänder sig på kvällarna med gråten i halsen och tårar som faller ner på kinden, hur i hela helvete ska man då orka kämpa? men jag ska ta reda på detta hur jag ska ta mig igenom detta och jag ska ta mig ur detta starkare än någonsin!