"blinka, titta, kolla bort, fantisera och dröm hur ditt liv kan se ut just nu om du inte hade fallit- ist väljer du en falsk vän"
jag tänker varje dag på den dagen då jag lät spelet börja, jag visste ingenting jag visste inte vad innebörden var eller vad konsekvenserna komma skall. jag visste inte att jag bar på smärta varje dag, jag kunde liksom inte erkänna att jag mådde åt helvete. jag såg mig som att må hur bra som helst. smärtan utanpå gjorde ont och smärtan inombord gjorde svinont. jag kunde inte skratta, le eller få fram ord som jag ibland ville för jag blev mer och mer rädd för allt. jag blev inte rädd eller skrämd över det jag såg eller över det jag tänkte utan vad jag skulle göra eller vad som kommer att hända. jag hade fortsatt längre ner för jag orkade längre ner och jag orkade nå botten.

 

att var så strikt och rak mot sig själv är enkelt för man behöver inte tänk så mycket man tänker bara på de viktigaste sakerna och de som är oviktigt lämnar man sig bakom. om man tänker många månader framåt så har jag kämpat som ett djur för att ta mig upp och jag visste inte att de fick lov att vara såhär svårt eller att det skulle göra så fruktansvärt obehagligt ont. jag har aldrig haft såhär ont i hela mitt liv men jag har kommit en bra bit på vägen, jag var inte den jag var för fler flera månadersen, jag var inte den jag trodde jag aldrig skulle lämna men en dock är resan inte över för jag har en så fruktnsvärt lång bit kvar att bita i och ta mig igenom. jag kan inte svara på om jag är villig än att ta mig igenom detta med obehag och knytnävar mot ansiktet än, men jag funderar fortfarande på det dagligen och mitt enda svar blir-  varför skulle inte jag kunna få tillbaks ett normalt liv med en fungerande individ inom dig som jag saknat i år? 

 

det sjuka är att jag vill tillbaks till botten men samtidigt vill jag inte upp och nå toppen. ni som vet vad jag pratar om förstår precis vad jag menar och håller nog med mig fullständigt i det här. det jag vill säga att jag försöker dagligen att bli av med mina rädslor, utmana mig, våga tro, känna och sluta tänka så mycket men det är så in i helvete jäkla svårt att jag gråter tårar dagligen. jag vill inte må såhär jag vill må bra och kunna le, skratta utan att det vore som ett mörkt falskt leende. men har jag kommit såhär långt som jag är idag så ska jag fortsätta kämpa tills jag är vid det målet då jag verkligen känner att jag kan klara mig fast. jag tror inte jag kommer bli helt fri från allt detta men jag får istället lära mig och leva med det.

 

om två dagar fyller jag arton år och om fjorton dagar är det julafton.
det går så fort nu när väl månaderna är inne och när det är något speciellt som händer. snön har lagt sig med en tjockt lager överallt, kylan börjar komma mot det kallare hållet och det är så grått och trist ute. dimma över staden, man ser knappt ut för det är så dimmigt. 

 

hade en övermysig helg i Danmark med familjen, så galet mysig stad Aalborg är. shoppade kläder och ett jättefint enkelt armband från Edblad. var skönt på sitt sätt att komma ifrån sverige och hemmamiljön några dagar. 

 

ser så fram emot denna kommande vecka jag har framför mig. på torsdag blir jag äntligen 18, på fredag blir det släktkalas och senare på kvällen kommer några fina vänner hit och förar innan vi drar till hotellet. finns inte så många utestället att välja mellan i Alingsås.

 

äntligen hemma, skönt att komma hem på  ett sätt men fruktansvärt jobbigt (som vanligt). mamma och pappa kom och hämtade mig, innan vi åkte hem hade vi familjesamtal, sa hejdå till alla fina människor och far hemåt.

 

jag fyller år nästa torsdag och bästa fina josefin hade köpt en present så gulligt och omtänktsamt av henne blev så glad!! 

oså var det de där med att sova också. har bytt sömntablett till imovane- vilket inte hjälper mig något vidare, kan verkligen inte sova så igår drog på mig jackan och skorna och gick ut mitt i natten för att få lite frisk luft. jäklar så skönt det var!

 

idag har varit en skitdålig dag. har inte kunnat förklara mina känslor och tankarna och ångesten är så påträngande hela tiden. kunde inte hålla tillbaks alla känslor inom mig så grät ett x antal gånger. det är så mycket som är så jobbigt jag dras med antingen ena sidan av vilja eller andra sidan av svaghet.

god eftermiddag på er mina fina läsare! hur mår ni, mår ni bra den sista november? kan inte fatta att det är 1 december, 1 advent och julkalendern imorgon. november har bara seglat förbi.

 

jag vet inte riktigt hur jag mår idag, ångest vid matbordet så gick ut på en promenad efter lunchen och smart som jag är tappade jag bort mig bland gatorna hittade ut i alla fall.

 

föresten? kan ni ens fatta att kevin gick vidare i idol, måste vara Sveriges pinsamaste grej som hände just. ville sett erik och elin i idol. pinsamt om kevin skulle vinna med. har lust att nita vart enda liten kotte som röstade på kevin för han sjunger så långt ifrån bra de andra två så det är sjukt.

är helt slut, trött, huvudvärk, illamående, yr och rastlös.

denna veckan, denna dagen har verkligen varit en utmaning. idag tog jag en muffins till mellanmål och bara den låg där på bordet framför mig så kom ångesten, andningssvårigheten ökade men det vara bara bita ihop och äta upp blåbärsmuffinsen no way out.

 

vill inte ha mer utmaningar, sötfika eller något sånt. är så trött på att vi BARA får sötfika här till mellanmål HATAR DET runt ut sagt. belönade mig med en cigg och ska snart ta och vila en stund, vet inte riktigt vart jag är någonstans just nu känns precis som att jag sitter vid ytterdörren med datorn men det gör jag inte. vad är felet? ÅÅÅÅNGEST DÖÖ!

 

föresten har varit här i exakt 100 dagar nu. fortsätt kämpa felicia!

hur bra text? 
det stämmer så bra för man säger och tror att det är så lätt men när man väl ska göra det så är det så fruktansvärt svårt. jag är en sån person som tänker mest på alla andra i min omgivning men inte på mig själv vilket kan bli svårt i längden för mig själv när jag vill att alla andra ska må bra och vara friska medan jag själv sitter i skiten och tycker det är svårt att göra det. känner ni igen er? Kommentera gärna några situationer ni känner igen detta i.

hade samtal med min behandlare och det var ett jobbigt samtal. satt och grät och grät åh tårarna kunde inte stoppas så jag orkade inte mer och gick ut genom dörren, gick med tunga steg upp till mitt rum och min behandlare följde efter men jag vill inte tillbaks in i rummet jag vägrade. vi satt i mitt rum och pratade om allt och jag kunde som sagt inte hejda tårarna, min behandlare sa att när tårarna kommer så gör man rätt det är såhär jag vill att ett samtal ska se ut för det ska vara jobbigt och det ska synas att det är svårt och det är sant. inte så att jag går in i behandlarhuset och pratar med min behandlare och skrattar och ler för jag tycker detta är piece of cake.

 

väl efter samtalet så var det lunch, vi hade flyttat torsdagslunchen till idag för att personalen skulle iväg, dagen blev ju inte direkt bättre med efterätt och allt och jag tvivlar så fruktansvärt jäkla mycket nu att jag måste verkligen måste ta ett beslut nu om jag ska fortsätta eller om jag ska åka hem och ta ett break några veckor och komma tillbaks med mer kraft och styrka men det är kört för jag kommer ändå aldrig hitta dit till mer kraft och styrka.

 

nog om detta, nu ska blir det middag (jag som bara kände efter lunchen att jag var färdigäten) nejnej

jag är glad att jag har samtal imorgon med min behandlare för jag är så arg och så lack att jag skulle kunna springa 20 varv runt huset. min ångest är så galet hög att jag också skulle kunna gå ut och röka upp hela mitt ciggpacket. tänker sitta inne på mitt rum hela kvällen och lyssna på musik och bara gråta av min smärta.

Rädsla är en icke viljemässig reaktion på något hotfullt utanför oss själva tex. att du ser en spindel, de hugger till i ditt bröst och du skriker till och hoppar omkring av rädsla det kalls trigger. Triggern sätter igång en aktivitet i vårt autonoma nervsystem som förbereder oss för flykt eller försvar. Hur man reagerar på situationen beror på vår enskildiga inlärningshistoria - om vi nu ska ta ett exempel till så släpper vi istället in en orm i rummet med dig och dina kompisar så kommer de alla reagera med stor rädsla och kommer visa det på olika sätt. De allra flesta reagarer med rädsla men agerar på olika sätt på hur det blir rädda. Det roliga är att beteendena har samma funktion - man vill göra sig av med den att man inte vill vara i samma rum som ormen.

 

När vi blir rädda så försöker vi som på samma sätt som ångest undvika, dra in inarbetade knep för att kunna hantera svåra situationer= använder säkerhetsbeteenden men som i sig blir en flykt för situationen men detta har vi lärt oss för att överleva det svåra. 

veckan hemma är över och jag är på plats i Varberg. det har varit så skönt och vara hemma och jag har verkligen haft det jättebra. besökt vännerna i skolan, planerat inför kommande veckor med skolan, träffat saknade släktingar, fikat, bowlat, varit på bio och träffat saknade och goa vänner jag trivs så galet bra med, har hunnit med och jobba några timmar, utmanat mig så där några gånger. tummen upp på det! bion föresten the hunger games: catching fire var galet bra dock inte bättre än ettan mer ser fram emot att se tredje delen.

 

visst jag har haft jobbiga stunder också men har försökt att skjuta undan dom och tänka att det får vara där och att jag inte kan göra så mycket åt det och lära mig att leva med det vilket jag kommer i princip göra hela liv. som jag skev i mitt andra inlägg så har jag inte riktigt hittat motivationen och styrkan hemma men jag gör detta ändå för jag har sett denna veckan vad livet har att erbjuda mig när jag väl blir frisk och jag ser fram emot att göra så mycket roligt som jag inte har kunnat göra pga sjukdomen.

 

fredag och arg, ledsen och besviken, varför förtjänar jag att känna såhär  denna fredag då man borde kanske vara lite mer glad för det är helg och ingra måsten och krav, typ men nej nej inte jag. 

 

var och jobbade idag hos pappa vid 7, åkte och köpte en färsk fralla till mig själv (åt upp hela) men fuck vilken ångest efteråt. åkte till emelie som var på salongen idag och klippte mig och färgade håret till kallare ask som jag ville ha. åkte till skolan lite senare och hälsa på klassen och önksa dom en trevlig helg så roligt och se dom!

 

har legat i sängen ända sen jag kom hem och kollar gossip girl, ångesten sitter i fortfarande och ännu mer nu när jag åt mitt mellanmål. ååå fan hatar denna fredagen!! ska på bio senare, the hunger games: catching fire, har även utmanat mig och köpa en coca cola zreo. wish me luck efter denna jobbiga dag som varit. 

allt präglas om så mycket, är det inte det ena så är de det andra. jag är trött på att känna mig fast, instängd och oförlåten. du stänger inne mig som i ett mörkt rum med en svepande fas av oduglighet, missnöjdhet, glömsk och skräckslagen åh jag vill inte känna så jag vill känna mig duglig, nöjd (de kommer jag ALDRIG blir efter det här). 

att liksom hela tiden får känna en sårbar smärta som är så skör att det känns som en kniv mot handleden av smärta och det gör ont vill jag lova, det är en fruktansvärt obehaglig och ond känsla.

 

jag vill inte ha de där tvången jag måste göra annars får jag skam, jag vill inte ha massa måsten för annars får jag ångest, jag vill inte känna att detta kan jag inte äta för då blir jag tjock och jag vill inte heller känna att jag inte vill leva för att du har tagit över mig som egentligen inte är jag men som har blivit mig, som min identitet. en identitet släpper man inte bara hej vilt utan den tar tid att arbeta in och den tar tid att arbeta bort. men jag ska inte säga att jag inte gjort/gör framsteg jag försöker utamana mig hela tiden som är så töntiga utmaningar för er som inte är i situationen men som är otroligt jobbiga för mig. jag har varit hemma nu i 4 dagar och försöker hitta motivation, styrka och kraft hemmaifrån som jag kan ta med tillbaks där nere. men jag har inte riktigt hittat motivationen, styrkan finns inte för fem öre och kraften ja den har jag gett upp för ett bra tagsen.

 

oavsätt om jag är en ganska envisen person som vill så mycket så känns det så fel att jag inte tar mig upp med en gång och snabbare men jag vet vad som hindrar mig och jag vet vad som står och tynger ner mig som en 100 kg tyngd men jag kan inte få fram det.

 

jag gråter när jag gör dig något fel. jag tappar tålamodet när ångesten kommner. jag faller när spegelbild syns. jag drömmer ständigt mardrömmar om hur hemsk du egentligen gör mig som människa. jag ser piggare och gladare ut men inombords surrar allt fram och tillbaks i mitt huvud att jag gradvis faller ner och skriker efter de jag helst av allt vill. ska jag lyssna på dig så kommer jag vara fast med dig tills vi båda inte orkar mer. hur kan jag älska dig så mycket trotts allt mitt trogna hat till dig? hur kan man göra en människa så sårbar och oduglig som du? jag brukar slå dig om nätterna men jag får ont själv. jag brukar skrika och säga till dig om dagarna och nätterna att du ska lämna mig och låta mig va men du är som en otäck psykopat som kräver mer uppmärksamhet än vad jag borde få. jag är svag för dig. jag ska visa dig att jag är starkare än dig och att du har gjort mig illa så fruktansvärt länge. 

vaknade först vid 4 helt klarvaken, somnade om och vaknade igen vid 6 gick upp och ställde mig vid dörren jag kände hur yrslig jag blev och helt plötsligt hade jag svimmat av och det gick så fort så pappa hade kommit in, så läskigt. det värsta är att jag fortfarande är lite yr och ont i huvudet.

 

drog till skolan efter frukost, träffade klassvännerna och andra saknade vänner jag inte träffat på väldigt länge. så kul att äntligen få träffa dom!

har varit hemma nu i några timmar, skönt åh ta sin tid landa lite och göra sig hemmastadd. har packat upp alla väskor och lagt in allt i garderoben, shit vilken tid det tog så är det när man typ tog med sig hela hemmet, ska dock inte ta med mig lika mycket tillbaks eftersom jag åker tåget och tänker inte åka tåg med 5 väskor haha.

 

har ätit lite söndagsmat, umgåts med familjen så skönt att äntligen hela familjen är samlade. ska kolla på bron kl 9 sen blir det läggdags för mig.

packat ihop allt i rummet, nu står det tomt med 3 fulla väskor och 2 papperspåsar med saker. när man blir utskriven (åker på en längre permission) så måste man packa ihop sin saker för att det kommer folk tillbaks på permission som ska bo där medan vi andra är borta nån/några veckor. mamma och pappa kom strax efter halv 11-11 och hämtar mig. ska ta en sväng in på ikea.♡♡