jag gråter när jag gör dig något fel. jag tappar tålamodet när ångesten kommner. jag faller när spegelbild syns. jag drömmer ständigt mardrömmar om hur hemsk du egentligen gör mig som människa. jag ser piggare och gladare ut men inombords surrar allt fram och tillbaks i mitt huvud att jag gradvis faller ner och skriker efter de jag helst av allt vill. ska jag lyssna på dig så kommer jag vara fast med dig tills vi båda inte orkar mer. hur kan jag älska dig så mycket trotts allt mitt trogna hat till dig? hur kan man göra en människa så sårbar och oduglig som du? jag brukar slå dig om nätterna men jag får ont själv. jag brukar skrika och säga till dig om dagarna och nätterna att du ska lämna mig och låta mig va men du är som en otäck psykopat som kräver mer uppmärksamhet än vad jag borde få. jag är svag för dig. jag ska visa dig att jag är starkare än dig och att du har gjort mig illa så fruktansvärt länge.