Livet gör ont, något fruktansvärt ont också. Vi alla människor ska la råka ut för något här i livet men man kan inte veta det innan vad som kommer att ske. Men visst känns det i hela kroppen när något är fel, när saker och ting gör ont, tar emot eller bara känns allmänt jobbigt. Jag känner det tydligt!

 

När jag mår skit så stannar hela min värld upp, jag vet inte hur jag ska tänka eller på vad jag ska tänka, jag vet inte vad jag ska göra, ta mig till eller ska jag bara helt enkelt ge upp livet? Alla atomatiska tankar kommer och sen tänker man "vad hade varit bäst", jag gör detta för min skull och sen får man också tänka runt omkring.

 

Jag älskar min ätstörning trotts att jag totalt hatar den och vill göra uppror mot den hela tiden, tror ni det är lätt? Nej! Annars hade jag ju isåfall varit frisk för längesen men det gör så ont att veta att jag måste börja leva med min sjukdom om att jag kommer få dras med detta hur länge som helst och jag är inte modig nog för det, jag är så himla svag psykiskt fortfarande. jag vet knappt själv vad jag har babblat om men ville få ut att mitt liv gör ont och att jag mår rent ut sagt åt helvete. Kram fina läsare!♥♥