14 JANUARI -

jag gick den vanliga vägen, satte iPhonehörlurarna och gick i normalt tempo bort mot det behagliga stället. det dunkade nervösitet i huvudet på mig och jag höll på att börja gråta för jag hade sån ångest efter dagens lunch. väl framme bestämde jag mig för att andas ut och ta ett djupt andetag, jag öppnade den tunga dörren jag knappt orkade få upp innan.
 
jag gick fram till sjuksköterskan och sa "Felicia" hon svarade "varsegod och sitt ner, hon kommer snart". jag väntade tills hon kom. jag tittade mig runt omkring och allt kändes som likadant fast vädret var annorlunda. hon kom tillslut och sa att vi går in i rum 7, det kändes bekant men jag ville inte minnas alla rummet jag suttit i och gråtit i. jag fick inte ritktigt ut det jag ville prata om jag fick mest ut av det som hänt under tiden vi inte träffats. allt kändes stelt, jobbigt och tungt. jag ville bara gå där ifrån och liksom störtlipa för tillståndet från då och nu är inte densamma trotts att jag har långt långt bit kvar att fightas mot. men något tog emot men jag vet inte vad det var för jag kunde inte berätta eller förklara allt. när jag väl berättade och förklarade så fick jag inget gensvar.
 
jag gick ute genom dörren fort som tusan och sa "tack så mycket, hejdå". satte tillbaks iPhonehörlurarna med en lite sådär deppmusik och pallrade mig hemmåt med mod. 

Kommentarer
Postat av: Paulina Suonvieri

SV: ja det förstår jag! och håller verkligen med dig dessutom! :D

2014-01-14 @ 17:48:30
URL: http://hundredkitchenstories.blogg.se/
Postat av: ellen

Skickar en stor kram! Du är stark och kommer fixa det här!

2014-01-14 @ 22:23:58
URL: http://www.litetyrvader.blogg.se
Postat av: Selina

Kämpa på, du kan klara det!

2014-01-15 @ 08:29:12
URL: http://seliiinaa.devote.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Är du här ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0