jag vet inte vad min lycka är eller vad jag ska hitta min lycka, jag saknar ju den fina lyckan att kunna känna något och inse att saker och ting är fint och inte dött. när väl mina mungiper går ihop som ett upp och nervänt u så kan jag liksom inte få tillbaks den glädjen jag hade innan.

 

jag säger inte att jag ALDRIG är glad, för visst ler jag och skrattar men frågan är ju vad som döljer sig bakom leendet och den masken jag bär på ofta. jag gillar inte att bära på en tung mask av olycka som knappt orkar förändras till ett stort leende. hur i hela jävla helvete ska jag bli frisk, sluta tänka, grubbla, vela, dra mig undan, tveka, veta vad riktig lycka är? nån som vet bra tips. kommentera kommentera!!