andra dagen jag befinner mig här. allt är så nytt än, ny människor, saker man inte känner igen som man ska lära sig. man känner sig så konstig så äcklig och man grubblar på så mycket att hjärnan sprängs. nätterna är värst jag ligger och gråter och sparkar för att allt är så jobbigt men vågar inte gå upp för rädslan sitter där. man blir så rädd lätt och uppspelt och ångesten kommer så fort att man inte klarar av den, man kan inte hantera den.