Min resa- min resa än idag har varit slöseri med tid- Fast jag har lärt mig så otroligt jäkla mycket. Jag har inte direkt blivit okunskaplig inom kost, träning, hur kroppen påverkas, hur förstörd man blir, psyke, tänk, beteende, hur ont det gör, hur det känns att må bättre trotts att leva med en ätstörning (dock gradvis otydligare), vad som är en normal portion alltså inte mat som är i underkant, lärt mig att det är okej att äta godsaker utan att det händer något med kroppen för man blir INTE tjock av godis, sötfika, drickor, alkohol you name it trotts att jag inte riktigt kan ta in det än så är det så är det faktiskt så, att man inte går upp i vikt. Det gäller bara att lyssna och lite på vad andra säger speciellt det som är specialister inom ätstörning och kan detta. Men varför är det då så svårt att ta in de dom säger? 

Saken är den att vi inte vill tro på dom för våra hjärnor är så inpräntade med att allt som har med mat och göra och socker är farligt fast det inte är det. Gör man livsmedel till en ohälsosam vana klart som tusan det blir ohälsosamt på sikt, eller hur? Att svälta kroppen och bara leva på protein är ohälsosamt, att bara leva på godis och inte äta riktig mat är ohälsosamt osv osv. Man bör ha i sig riktig mat varje dag. Frukost, lunch, kvällsmat och några mellanmål där emellan.

 

Vad som däremot är slöseri med tid- det är att hela tiden gå in den ätstörda bubblan som jag inte riktigt än har släppt men jobbar på hela hela tiden. Det är så mycket slöseri med tid och liv. Frågan är, när ska man ha skam nog att släppa sin ätstörning, när är man redo, när har man vunnit?? TESTA TESTA!!!! Du blir starkare genom och testa dig fram