FALLER LÅNGT FRÅN DE VI TRODDE

5, 10, 50, 100 mil ifrån spelar ingen roll, jag kommer nog alltid sakna dig och det är jobbigt att inte veta, men det gör ondare att se förlorad ut. Kanske är de man hade det finaste.
Jag slösa bort en del av mitt liv för en sjukdom som i sin tur kommer vara där resten av mitt liv, jag sumpade en chans som jag gav upp.
Jag kommer aldrig förlåta mig själv eller säga "bra jobbat" för detta var det sämsta jag gjort. Vi kommer alltid lära oss av våra misstag men om man då ångrar sina misstag? Vad ska man göra då?
Man kan inte bara ge upp hoppet, sluta andas och gråta varma tårar. För det kommer inte hjälpa oavsätt om du ger upp eller ger dig fan på att ge allt. 
Hade det inte varit fel kanske jag hade haft det jag ville, varit lyckig och lärt mig leva. Jag hade inte behövt tro eller berättat hur jag känner om hopp och frihet för det hade fått komma under tiden. Jag hade glömt vad jag stod i eller vad jag hade för val. Jag andas fortfarnade och jag känner fortfarnade hoppet.

Kommentarer
Postat av: elin stridh

sv: men det var gott också :D

2014-02-13 @ 13:27:25
URL: http://elincecilia.com/
Postat av: V I L M A L A ♔

:(

2014-02-13 @ 16:46:13
URL: http://vilmala.blo.gg/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Är du här ofta?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0