#43 - förlåt för mina klagosamma blogginlägg

har känt smärta idag, någon fruktansvärd smärta också, att bara veta att man inte har någon undanflykt att skita i allt är sån jävla smärta.

jag ogillar så mycket också att se dom jag står närmast här i huset gråta. 

 

jag känner mig så himla ensam också bara för det känns som att alla har åkt iväg och att det bara är jag kvar, vet inte varför men jag borde inte känna mig ensam, eller? åå jag vet inte. ska iallfall tänka framåt även om det är förbaskat svårt och jag vet att varje torsdag kommer bli svårt och jag vet att varje dag är en utmaning så det är bara som sagt ge och ta men ska inte blicka framåt för då får jag panik när jag tänker på vad som kommer härnäst.

Sv; Det är den! :)

vill du prata så finns jag här, ibland kan det vara så himla skönt att tala ut med någon som man inte känner ( jag har t.ex inte berättat om mina problem med maten för någon annan än dig)

Hoppas verkligen att det löser sig! Jag vet inte vad det är som har hänt, men jag vet att det är oerhört jobbigt att se någon närastående gråta t.ex och att bära på tunga grejer.

sv; Aw tack så jättemycket finis!

Dessa förbaskade torsdagar.. Minns de så väl!
Jag vet hur fruktansvärt tufft det är att gå igenom detta (inte bara torsdagarna, haha) och jag ville bara säga att jag hoppas du vet hur bra du kämpar på. Hur stark du är.. För det är du. Ingen tvekan om det. Men jag kan lova dig, att det blir både lättare och bättre. Det måste du tro på. Kramar

Hej,

hamnade på din blogg av en ren slump faktiskt och insåg att vi har det ganska likadant, men ändå inte. Typ. Kanske dumt att fråga här, men du kanske har lust att börja maila/brevväxla med mig? Känns som om vi båda behöver ventilera ur tankar och vi kanske kunde göra det med varandra?

Förlåt om jag låter alldeles dum och läskig, haha.
Kram!